Barn och sorg

Det händer i de flesta familjer att man någon gång förlorar en nära anhörig. Det är en sak att hantera sin egen sorg, det är en annan sak att samtidigt behöva hantera sina barns sorg. Här ger vi dig några tips om hur du kan arbeta med barns sorg i åldrarna 0-6 år när de förlorar någon närstående.

Få familjer pratar om döden om det inte handlar om livshotande sjukdomar. Vi vet att det kan sluta plötsligt för oss alla, men vi vill helst inte prata om det med barnen.

Vad händer när döden plötsligt blir en del av vardagen?

Det kan hända när som helst och var som helst - lyckligtvis vet vi inte när vi kommer att dö eller när andra kommer att dö. Men när vi plötsligt förlorar någon kan det vara svårt att veta hur man ska hantera det inför sina egna barn.

Om du har förlorat ett husdjur hemma har du kanske pratat om döden med dina barn. Där kan de ha fått veta att hamstern nu har begravts i jorden i trädgården och har kommit till hamsterhimlen, eller vad det nu var som berättades.

Det är dock svårare att berätta för ett barn om dödsfallet och att barnet aldrig kommer att få träffa morfar igen när man är i stor sorg. Vi vill hjälpa dig genom denna svåra tid så att ditt yngsta barn klarar sig så bra som möjligt och hur du bäst pratar med honom eller henne.

En igenkännbar vardag

Något som har gett barnet trygghet ända sedan det föddes är igenkännbarhet. Detta innebär att vardagliga rutiner förblir mer eller mindre desamma. Det är tryggt att veta vad som kommer att hända. Att gå upp på morgonen, gå till institutionen, bli hämtad, äta middag och gå till sängs - i stort sett. Om vi undviker för mycket av de vanliga rutinerna kan det göra barnet nervöst.

Barnets institution har en stor betydelse för barnets fortsatta utveckling och välbefinnande. De kan erbjuda bra stöd och vård. Det är därför viktigt att barnets föräldrar informerar institutionen om dödsfallet, så att de är bättre förberedda på att hjälpa och agera gentemot barnet.

Skapa trygghet genom ärlighet och öppenhet

Att inte veta gör inte att barnen känner sig säkrare, utan att de känner sig osäkra. Kom ihåg att prata med ditt barn om din förlust, sorg och känslor. Det kan också hjälpa ditt barn att reda ut sina egna känslor.

Du skapar trygghet genom att vara ärlig, till en viss gräns. Säg till exempel "död" i stället för "gått bort" eller "somnat lugnt", eftersom de två sistnämnda uttrycken kan skapa osäkerhet hos barnet - för vart har personen tagit vägen och när kommer personen tillbaka? Och "somnat" kan ge barnet en rädsla för att sova eller för att andra ska somna.

Samtidigt behöver barnet inte höra att den avlidne ska kremeras, eftersom detta kan vara mycket diffust - för vad innebär det att kremeras? Barnet kan tänka sig att bränna sig på något som gör ont. Men du kan lätt berätta för barnet att den avlidne ska begravas och sedan kan ni gå ut tillsammans och besöka graven med blommor, teckningar, pärlor eller vad barnet nu vill göra.

Om ditt barn börjar visa rädsla för att bli övergivet, antingen när det släpps av på en institution eller om du lämnar hemmet, kan det vara bra att hitta ett tryggt element. Det kan vara en nallebjörn som nu blir en trogen följeslagare. Nallebjörnen kan på så sätt bli den trygghet som barnet behöver för att inte känna sig helt övergivet. Nallebjörnen måste därför tillåtas komma till daghemmet, cruset eller dagiset och får inte tas ifrån barnet. Men om barnet vill lämna nallen hemma eller inte ha den med sig hela tiden, låt det följa sin egen rytm.

Behåll minnena

Det kan vara svårt för barn i åldern 0-6 år att minnas människor som har gått bort. Därför kan det vara en bra idé att göra en minnesbok om personen. På så sätt kan barnet sitta ensam eller tillsammans och titta på bilderna. Barnet kan också vara med och göra boken, eftersom den kan ge upphov till en del frågor för barn - särskilt de i åldern 3-6 år som förstår lite mer.

Ett bra sätt att öppna upp och prata om personen som har gått bort är att låta barnet rita. Barnet kan antingen rita en bild av den avlidne eller en teckning av var de tror att den avlidne är. Detta kan leda till frågor för barnet som kanske vill prata om det, annars är det kanske inte nödvändigt för barnet att prata.

Kom ihåg att det som är rätt för en familj inte nödvändigtvis är rätt för nästa familj. Därför är det viktigt att berätta för människor att detta är ett gott råd. Men läs din egen familj och dina egna barn för att veta vad som är bäst för dig.

Om du eller ditt barn behöver stöd kan du ringa till sorgepolisen - Klicka här för att få tillgång till kontaktinformation om barn, ungdomar och dödsfall.. Du kan också välja att skicka ett meddelande till dem och då blir du uppringd av en av deras psykologer.